Varför jag inte säljer hur som helst.

Jag tar mina bilder med min mobilkamera, tyckte detta set blev så sött så jag visade bilden på mobilen för 3 arbetskamrater igår på jobbet. Jobbar inom en industri, så det är mest killar. Men på mitt skift är vi 4 tjejer, jag och 3 från före detta jugoslavien. Dom är runt 28-30 år och handarbetar inte. Däremot har dom varit på mig för att jag ska sy gardiner, shorts och en fin sidenklänning, dock tackade jag nej vilket gjorde dom lite griniga på mig.

Den ena tjejen berättar att hennes kusin ska få barn i slutet av denna månad och frågar genast om hon får köpa setet om det blir en tjej?

Jag säger att det är inte till salu, för det ligger alldeles för mycket arbete bakom (har jobbat med det i ca 1½ månad, kanske runt 20-30 timmar mer eller mindre effektivt).

Hon frågar vad det skulle kosta om jag skulle sälja det?

Tja 300-400 kr minst, hon bara tittar på mig... men om jag köper garn själv?

Jag berättar att garnkostnaden på det jag stickat är ca 50 kr, arbetskostnaden går inte ens att beräkna.

Hon tittar bara på mig, vi är inte nära vänner så att säga, så jag ser nästan att hon tycker jag är dum för så mycket kan man ju inte ta betalt... .

Av den anledningen har jag svårt att sälja saker, de flesta förstår inte vilket jobb som ligger bakom och hur lång tid det tagit att göra sakerna.

Sen så är det ju faktiskt så att jag även har 6 barn som är mellan 2½- 16½ år och jobbar heltid, så all tid i världen har jag ju inte till att pyssla heller.

Då vill jag göra saker som JAG VILL göra när jag har tid att pyssla, saker jag känner att jag mår bra av att få göra. Det är ju i mitt pyssel som jag hämtar min kraft att orka med.